13 september 1999

idag har jag varit slö, med all rätt. va ju som sagt på fredagspartaj hemma hos Anna igår. det va nice! blev inte kvar lika länge som resten då jag drog vidare till söder där jag mötte Lollo & Martin. hörde iaf att det blev lite spårat o det är ju alltid trevligt!
eftersom jag körde igår höll jag mig nykter. det är inte alltid så trevligt, men ibland kan det vara riktigt underhållande. vilket det va igår, minst sagt! tänker inte gå in på några detaljer men så va det iaf. vi hade kul, ända tills dansgolvet började rasa in då vi va tvungna att bege oss därifrån. innan vi åkte hem till Lollo svängde vi förbi donken. vilket va en besvikelse. inget kan nämligen mäta sig med Burger King, så sjukt gott!

så vad har jag gjort idag då? jo, skulle egentligen svängt förbi Kim en stund då han tydligen invigde sin nya projektor. tyvärr blev det inte så då tiden inte räckte till riktigt med tanke på att jag först skulle förbi Vicky o lämna hennes busskort, hem till mamma o göra mig i ordning. sen vidare till Anna för att sedan åka till Challes inflyttningsfest. där blev vi bjudna på diverse godsaker. såsom cheesecake, morotskaka, chips, andra kakor, frukt o mackor. som för övrigt hade smör o pålägg på fel sida av mackan! det va trevligt, stannade inte så länge. vi stack lagom till att dom bad oss rita varsin del på en människokropp. ni vet, det där spelet...jag minns inte vad det heter men, ja.
efter det åkte jag till blomsteraffären o köpte tre rosor. det va nämligen nio år sen morfar gick bort idag. eller, eftersom det är söndag nu så blir det igår. jag kan inte riktigt förstå att det gått nio år. nästa år blir det tio. tio år! det är helt ofattbart. usch va tiden går fort. alldeles för fort. jag minns den där kvällen så väl. som om det vore igår. telefonen ringde mitt på natten, vilket gjorde att jag vaknade. jag minns känslan. jag minns att jag tänkte att "nu lever inte morfar längre". jag blundade o försökte somna om. men det gick inte. sen kom mamma o berättade. hon grät, jag höll mig lugn. kramade o tröstade henne. det va först när jag ringde till pappa som jag bröt ihop. tårarna bara rann. jag fick knappt fram ett ord.
jag saknar honom så otroligt mkt! iofs saknar jag mormor o farfar också, minst lika mkt! men det va något speciellt med morfar, jag kan inte riktigt förklara vad. det bara fanns där!